Frälsning och feminism

Publicerat i tidningen Dagen 8 mars 2019

Linda Alexandersson

Under hösten lyfte journalisten Magda Gad fram kvinnors situation i Afghanistan i en reportageserie i Expressen. Många av berättelserna är så fruktansvärda att de knappt går att läsa.

En liknande läsupplevelse hade jag när jag för några år sedan läste Khaled Hosseinis bok ”Tusen strålande solar”. Boken handlar om en afghansk familj – en man och två fruar. Äktenskapet är ett enda långt övergrepp mot de två kvinnorna och deras mänskliga rättigheter. När mannen är på väg att döda den yngre hustru, slår i stället den äldre hustrun, Maryam, ihjäl mannen. Morgonen därpå överlämnar hon sig till polisen och en mulla dömer henne till döden. Allah påbjuder dödsstraff för hennes handlande, trots att det skett för att skydda någon annan, och vem är han att sätta sig upp emot Allahs vilja? Skulle han inte döma enligt sharialagen skulle Allah straffa honom i stället. Så Maryam stenas till döds. Hela mitt väsen gjorde uppror när jag läste.

Nu är jag pastor och har fått vara med när muslimer tagit emot Jesus. När jag frågar kristna som tidigare varit muslimer vilken bibelberättelse som är viktigast för dem svarar många, män som kvinnor, berättelsen om äktenskapsbryterskan. Att Jesus räddar henne från att stenas till döds och att han inte dömer henne är den berättelse som varit mest revolutionerande för deras förståelse av hurdan Gud är och för hur Gud ser på och förhåller sig till människan. Många har bevittnat offentliga avrättningar. Kvinnor har i stor utsträckning upplevt sanktionerat våld och diskriminering. Många har dessutom känt sig dömda och utfrysta på grund av hedersrelaterade händelser.

Därför är frälsning och feminism mina starkaste motiv till att berätta om Jesus för muslimer.

Varje omvändelse är en befrielse från rädsla för Gud. I undervisningen talar jag därför mycket om frälsningen och nåden; om att den som tar emot Jesus inte längre behöver frukta domen och döden. Och om att man samtidigt avsäger sig rätten att döma andra. Det sista är lättare sagt än gjort, för oss alla, men som Jesu efterföljare får man många tillfällen att öva.

För kvinnorna bör varje omvändelse också bli en befrielse från diskriminering och hedersrelaterat våld. Det talar jag också mycket om i undervisningen. Att män och kvinnor blir ett i Kristus. Att man i ett äktenskap ska behandla den andre som vore det ens egen kropp. Att menstruation inte gör kvinnan oren. Att barnen har en särskild plats i Guds rike. Detta med en ny familjeordning är inte heller något som helt givet kommer naturligt, utan kräver övning. Så vi övar. Och samtalar. Och medlar när det går fel.

Du må tycka att den kristna tron är fel och bakåtsträvande den också om du vill. Det är ok, inte heller jag dömer dig. Men min erfarenhet säger att den har kraft att förvandla människors liv.

Share on facebook
Facebook
Share on twitter
Twitter
Share on email
Email
Share on print
Print

Fler inlägg

Flyktingarna och öknen

”Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader

Läs mer »

Bön för konvertiter

Från Sveriges kristna råd: Gud,Du som har skapat och älskar alla människoroch ser på oss med stor barmhärtighet,beskydda dem som har drivits på flykt.Vi ber

Läs mer »