Konvertera till kristen tro

Pastor Christian Mölk

Sen FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs i FN:s generalförsamling den 10 december 1948 är rätten till religionsfrihet en av de grundläggande rättigheterna och friheterna i internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter.

”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.” (FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 18)

Enligt UNHCR:s ”Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning” kan förföljelse på ”grund av religion” anta olika former. Till exempel kan det röra sig om förbud mot medlemskap i ett religiöst samfund, mot enskild eller offentlig gudstjänstutövning eller mot religiös undervisning eller allvarliga diskrimineringsåtgärder riktade mot personer på grund av att de utövar sin religion eller tillhör ett visst religiöst samfund. Dock är blotta medlemskapet i ett visst religiöst samfund vanligen inte tillräckligt för att medföra flyktingskap. Det kan emellertid finnas speciella omständigheter då detta kan vara en tillräcklig grund.

BEGREPPET ”RELIGION”

Begreppet ”religion” i en kontext av internationell flyktinglag är inte begränsat till traditionella religioner eller till religioner och övertygelser med institutionella egenskaper eller metoder. Enligt UNHCR:s riktlinjer så kan begreppet “religion” innehålla ett eller flera av följande element: a) religion som tro (inkluderat icke-tro); b) religion som identitet; c) religion som livsstil.

”Tro” kan ha formen av övertygelser eller värderingar om den gudomliga eller ultimata verkligheten eller mänsklighetens andliga öde.

”Identitet” är mindre en fråga om teologiska övertygelser än medlemskap i en gemenskap som iakttar eller är bunden av gemensamma övertygelser, ritualer, traditioner, etnicitet, nationalitet eller anor. En klagande kan identifiera sig med, eller ha en känsla av att tillhöra eller identifieras av andra som tillhörande, en viss grupp eller gemenskap.

För vissa individer är religion en viktig aspekt av deras ”livsstil” och hur de relaterar, helt eller delvis, till världen. Deras religion kan manifestera sig i sådana aktiviteter som att bära särskiljande kläder eller följa särskilda religiösa metoder, inklusive att följa religiösa helgdagar eller kostbehov. Sådana metoder kan verka triviala för icke-anhängare, men kan vara kärnan i religionen för den berörda anhängaren.

TILLSKRIVEN RELIGION

Det kan också vara så att den asylsökande inte nödvändigtvis har en genuin tro, identitet och / eller livsstil, utan det är förföljaren som tillskriver denna religion, tro eller livsstil till den asylsökande. Det är inte heller alltid nödvändigt för den asylsökande att veta eller förstå något om religionen, om han eller hon har identifierats av andra som tillhör den gruppen och fruktar förföljelse som ett resultat.

DEN SVENSKA UTLÄNNINGSLAGEN

Om en asylsökande, i enlighet med sina mänskliga rättigheter, har bytt religion och därmed konverterat, och som ett resultat av det känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin religiösa uppfattning, då är han i enlighet med den svenska Utlänningslagen en ”flykting”. Om det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, då är han eller hon enligt Utlänningslagen ”alternativt skyddsbehövande”.

Den som enligt Utlänningslagen är flykting eller alternativt skyddsbehövande har rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

SUR PLACE

Om den asylsökande har konverterat efter att han eller hon lämnat hemlandet kan ”sur place”-skäl uppkomma. Med sur place menas att de skäl som innebär att den asylsökande känner välgrundad fruktan för förföljelse eller är i behov av skydd är baserade på händelser som inträffade efter det att utlänningen lämnade ursprungslandet.

En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada, kan grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade ursprungslandet.

När det handlar om konversion sur place påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet och en djupgående utredning av omständigheterna och genuiniteten av konversionen måste göras. En sådan utredning bör inkludera karaktären av tron, kopplingen mellan tidigare tro och den nu antagna tron, eventuell ovilja mot den tidigare tron, hur den sökande kommit i kontakt med den nya tron, hans erfarenhet av denna religion, hans mentala status och existensen av bevis gällande medlemskap i den nya religionen. Konversion i syfte att få uppehållstillstånd ger inte en välgrundad fruktan för förföljelse om detta syfte är uppenbart för alla, även hemlandets myndigheter och det inte kan komma att leda till allvarliga konsekvenser vid ett återvändande.

Landinformation: Afghanistan

Enligt Afghanistans konstitution från 2004 är islam den officiella statsreligionen och kräver att alla parlamentariska lagar ska respektera islamiska principer och att läroplaner baseras på den islamiska tron. Dessutom kräver konstitutionen att domstolarna förlitar sig på rättspraxis från Hanafi Shari’a i avsaknad av konstitutionella eller rättsliga bestämmelser, vilket leder till att brott såsom exempelvis hädelse, apostasi, konvertering eller proselytisering av icke-muslimer kan resultera i dödstraff. Den avrättningsmetod som enligt afghansk lag föreskrivs är hängning.

Enligt 2016 års rapport av ”U.S. Commission on International Religious Freedom” (USCIRF) ”misslyckas den afghanska konstitutionen att skydda den enskildes rätt till religionsfrihet som enligt internationell lagstiftning garanteras som en mänsklig rättighet”.

I den norska landrapporten “Temanotat Afghanistan: Forhold for ateister, apostater og personer beskyldt for blasfemiske handlinger” från 24 november 2020 framgår att man i Afghanistan kan dömas till strängt straff för apostasi (avfall från islam) och hädelse. Dock ges den som anses ha avfallit från islam eller begått hädelse rätt att ångra sig inom tre dagar genom att välja mellan att gå tillbaka till islam eller dö.

Ett exempel på detta är Abdul Rahman, en afghansk kristen konvertit, som år 2006 blev anklagad för apostasi, och fick tre dagar på sig att ångra sig men vägrade. Han frikändes senare på grund av en ”teknikalitet om hans mentala tillstånd” och fick i samband med det asyl i Italien trots protester från Afghanistans parlament och muslimska prästerskap.

Enligt USCIRF fängslas ibland kristna i Afghanistan pga. apostasi-lagen. De få kristna afghaner som finns i landet har inte möjlighet att visa sin tro öppet. Det hela eskalerade i maj 2010 i samband med att Noorin TV visade några afghaner som döptes. Den kristna konvertiten Said Musa greps och fängslades i 9 månader innan han till slut släpptes till följd av internationell uppmärksamhet och diplomatiska påtryckningar. Senare blev även Shoaib Assadullah arresterad i 6 månader anklagad för att ha gett en Bibel till en vän, men släpptes i maj 2011.

Dock är det inte bara i domstolar som kristna afghaner riskerar att dömas till dödsstraff. I oktober 2011 publicerade talibanerna en varning på sin hemsida att alla afghaner som misstänks för konvertering till kristendomen kommer att dödas. I januari 2012 publicerade de bilder på kristna som döptes, på deras dopintyg och gudstjänsttider.

Det senaste året har den övergripande säkerheten och stabiliteten i Afghanistan försämrats avsevärt pga. ett uppsving bland talibanerna och ökad aktivitet bland grupper som exempelvis Islamiska Staten och Al-Qaida. Dessa gruppers våldsamma ideologi och attacker hotar alla afghaner i allmänhet, men hazarer och kristna i synnerhet.

Enligt USCIRF:s rapport från 2015 fortsätter talibanerna med terrorattacker i syfte att visa regeringens oförmåga att skydda sina medborgare mot våld och hot. Talibanerna attackerade tre olika kristna hjälporganisationer pga. ”o-islamisk” verksamhet.

Enligt 2019 års rapport av ”U.S. Commission on International Religious Freedom” (USCIRF) utvecklades förhållandena för religionsfrihet i Afghanistan negativt under 2018. Afghanistans ledning kämpade för att upprätthålla säkerhet i landet, särskilt för religiösa minoritetsgrupper. Den pågående operationen av terroristgrupper, såsom IS i Khorasan-provinsen, hotar landets övergripande säkerhet men särskilt nationens shiamuslimska befolkning som har mött ökade attacker de senaste åren. Faktum är att 2018 var ett av de mest dödliga i Afghanistan för alla civila – och särskilt religiösa minoriteter – på grund av terroristverksamhet, och regeringen kunde ofta inte skydda civila från attacker.

Icke-muslimska grupper såsom hinduer, kristna och sikher förblev hotade minoriteter – många flydde från landet och många av deras samhällsledare som stannade dödades i stor skala i en terroristattack i juli 2018. I allmänhet har religiösa minoriteter i Afghanistan genomgått allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna sedan 1990-talet under talibanernas styre och har sedan dess drabbats av attacker av extremistgrupper.

Enligt 2020 års rapport av ”U.S. Commission on International Religious Freedom” fortsätter förhållandena för religionsfrihet i Afghanistan att utvecklas negativt mitt i landets pågående politiska instabilitet och inbördeskrig. Brist på säkerhet är fortfarande den primära utmaningen för att skydda religionsfriheten i landet.

Den väldigt lilla kristna befolkningen på 0,1% kan inte öppet visa sin tro och riskerar attackeras av talibaner och andra extremister. I juni 2014 kidnappades Fr. Alexis Prem Kumar, som ledde hjälporganisationen ”Jesuit Refugee Services”, men släpptes i februari 2015. Den enda kyrka som finns i landet fortsätter att finnas på den italienska ambassaden, som dock inte är tillgänglig för afghaner. Många av de kristna afghanerna har lämnat landet och befinner sig nu i Indien.

Som om det inte vore nog med att en afghansk kristen konvertit riskerar döden i afghanska domstolar, sharia-domstolar eller via talibanerna, så finns det dessutom en risk att släkten eller andra muslimer mördar dig. Detta beror på att det finns muslimska präster som med hänvisning till Koranen och haditherna predikar att straffet för apostasi, dvs. de som lämnar Islam, är döden.

Ett exempel på en sådan predikant är egyptiske Yusuf al-Qaradawi. Han är en av de mest välkända och framstående muslimska teologerna i världen och går att jämföra med påven. Al-Qaradawi har ett TV-program som heter ”Al-Sharia wal-Hayat” (Sharia och livet) på den arabiska TV-kanalen Al-Jazeera som har en uppskattad publik på cirka 60 miljoner. På ett av sina program har al-Qaradawi exempelvis sagt att Islams påbud om dödsstraff för avfällingar har gjort att Islam har överlevt sen 1400-talet: ”Om de hade gjort sig av med apostasi-straffet så hade Islam inte existerat idag”. Därefter citerade al-Qaradawi på sitt TV-program verser och berättelser från Islams profet Muhammed och personer i hans närhet, som anbefaller dödsstraff till alla som försöker lämna Islam.

Ett citat från Koranen som Al-Qaradawi nämnde i sitt TV-program är från Surat Al-Ma’idah 5:33 ”De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land.”

Ett citat från Ibn Abbas hadith som Al-Qaradawi nämnde är ”Döda vem som än byter sin tro [från Islam]”.

Även om al-Qaradawi inte betraktas av alla muslimer som rumsren, så finns det många som lyssnar på honom, mycket tack vare hans populära TV-program och föreläsningar runt om i världen. Bl.a. har al-Qaradawi varit i Sverige år 2003 och deltagit i en konferens som hölls i Stockholms moské som anordnades av Islamiska förbundet i Sverige.

Vid sin prövning MIG 2011:29 konstaterar Migrationsöverdomstolen att en generell risk för förföljelse och för omänsklig eller förnedrandebehandling eller bestraffning av konvertiter i Afghanistan föreligger. Under förutsättning att den asylsökande kan göra sannolikt att hans konversion är genuin är han därmed berättigad till uppehållstillstånd.

Migrationsverkets utredning

Om den asylsökande kan göra sannolikt att hans konversion är genuin och att han vid ett återvändande riskerar förföljelse eller dödsstraff är han berättigad till uppehållstillstånd i Sverige. För att avgöra om en persons konversion är äkta i den bemärkelsen att den grundar sig på en genuin personlig, religiös övertygelse måste enligt Migrationsöverdomstolens dom 18 september 2006 (MIG 2006:1) en individuell bedömning göras i enlighet med UNHCR:s ”Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning” och ”Guidelines on International Protection – Religion-Based Refugee Claims”. Migrationsverket behöver utifrån handboken och riktlinjerna utreda huruvida den sökande tillhör en viss religion, hur detta tar sig uttryck och hur personen har utövat och kommer att utöva religionen vid ett återvändande.

Om den asylsökande har konverterat ska Migrationsverket göra en utredning av den sökandes tillförlitlighet, huruvida den sökande tillhör en viss religion, hur detta tar sig uttryck och hur personen har utövat och kommer att utöva religionen vid ett återvändande.

Man måste också beakta att övergång från en religion till en annan får anses vara en stor förändring i varje människas liv. För vissa är det en intellektuell process medan för andra en mer känslomässig process.

Enligt Migrationsverket själva, så bör en utredning av religiös övertygelse inkludera detaljer om:

  • vilka möjligheter som generellt sett finns att utöva religionen i hemlandet,
  • hur sökanden i hemlandet haft och gett uttryck för sin religiösa övertygelse liksom eventuell ställning/funktion i ett religiöst samfund i hemlandet,
  • hur sökandens religiösa övertygelse kommer till uttryck i Sverige, inklusive eventuell ställning/funktion i ett religiöst samfund i Sverige,
  • den sökandes trosuppfattning, religiösa identitet och hur den sökande ger uttryck för sin religion, t.ex. hur hans/hennes tillbedjan genomförs och vilka ritualer som han/hon iakttar,
  • betydelsen av religionen i hans/hennes vardagsliv, bl.a. om religiösa sedvänjor i t.ex. diet och klädsel tillämpas,
  • vilken betydelse den religiösa identiteten har för personen och hur viktig eller central den religiösa övertygelsen och det religiösa uttryckssättet är för den sökande,
  • hur den sökande kommer att ge uttryck för sin tro vid ett återvändande,
  • vad den sökande riskerar vid ett återvändande till hemlandet

När det gäller sökandens kunskap om sin religion måste beaktas att inte alla troende känner till detaljer inom religionen. Detta kan gälla den som aldrig fått någon religionsundervisning och fötts in i tron. För dessa bör dock ändå huvuddragen i religionen vara kända. För den som är född in i en tro och där det inte finns anledning att ifrågasätta personens religiösa uppfattning behöver utredningen inte bli så omfattande. Den sökande måste inte kunna redogöra för samtliga delar i sin religion.

Det bör beaktas att en särskild handling, t. ex. ett offentligt utövande av en viss religiös handling, kan vara särskilt viktig för den enskilde personen för att bevara sin religiösa identitet, även om denna handling inte utgör en central del för det aktuella religiösa samfundet.

Migrationsverkets kunskapsfrågor

För att bedöma om en konversion är genuin kan kunskapsfrågor ha ett visst värde. Men som framgår av UNHCR:s riktlinjer är kunskap faktiskt inte nödvändigt för att ha en tro.

I UNHCR:s definition så kan begreppet ”religion” innebära både tro, identitet och livsstil. En konvertit kan basera sin tro på antingen teologiska övertygelser och värderingar, eller medlemskap i en församling eller genom att anta en särskild kristen livsstil, eller genom en blandning av alla tre element. Kunskap anses därför inte vara nödvändigt för att kunna räknas till en viss religion. För vissa konvertiter är det en intellektuell process medan för andra en mer känslomässig process. Migrationsverket har lagt allt för stor vikt vid kunskapsfrågor, något som rätteligen har kritiserats av frikyrkorna i Konvertitutredningen.

Migrationsverket har blivit kritiserade för att ha haft en alldeles för stor betoning på den första aspekten av begreppet religion, nämligen ”tro” i bemärkelsen ”teologiska övertygelser”. Migrationsverket menar att ”vissa kunskapsfrågor kan ha betydelse för helhetsbedömningen, exempelvis om en person uppger sig ha studerat teologi eller verkat som präst eller pastor”. Men som jag har avslöjat i mina publiceringar av Migrationsverkets frågor till konvertiter, så framgår att Migrationsverket har ställt svåra teologiska kunskapsfrågor till afghanska konvertiter, som dessutom ofta är analfabeter. En del konvertiter har fått så svåra kunskapsfrågor att inte ens jag som teologiskt utbildad pastor kan svara på dem. Andra har fått absurda frågor som inte har något med kristendomen att göra. Andra har fått över 20 kunskapsfrågor i en och samma utredning.

Ett grundläggande misstag Migrationsverket gör är att de alltför ofta utgår ifrån att den som byter religion innan konversionen inhämtar kunskap om olika religioner, jämför dem och till slut bestämmer sig för just kristendomen. Detta är ett typiskt sekulärt sätt att se på religion, som inte stämmer överens med exempelvis ett frikyrkligt sätt att bli kristen, där mötet med Jesus står i centrum. Min erfarenhet som pastor är att det är extremt ovanligt att bli kristen genom att först inhämta kunskap. Se nedan genomgång ”Hur blir man kristen?” för mer information om hur man blir kristen.

Några exempel på frågor som Migrationsverket har ställt till konvertiter:

  • ”Har ni diskuterat svärdverserna i Bibeln?”
  • ”Vad är skillnaden mellan Pingstkyrkan och Svenska kyrkan?”
  • ”Vilka särskilda högtider firas?”
  • ”Kan du förklara treenigheten för mig?”
  • ”Kan du namnet på lärlingarna?”
  • ”Vad säger budorden?”
  • ”Vilka heliga sakrament finns inom kristendomen?”
  • ”Det finns ju massa påbud i Bibeln, typ att du inte ska bära kläder gjorda av mer än ett material, och jag antar att tröjan du har på dig är gjord av bomull och polyester, hur väljer du själv vilka bud du ska lyda?”
  • ”Utredaren: Det finns ju massa religioner, judendom, buddhism, hinduism, asa-tron. Varför valde du just kristendomen? Konvertiten: Alltså har inte forskat andra religioner, varken hinduism eller något annat, jag läste bara om kristendomen. Utredaren: Om du ändå ville byta, varför inte shoppa runt så att säga, se vilken som verkligen är bäst.”

Eftersom många konvertiter från Afghanistan är analfabeter eller har haft en begränsad skolgång, så kan man inte förvänta sig att de ska kunna svara detaljerat på kunskapsfrågor av denna sort. Snarare vittnar dessa kunskapsfrågor en förlegad syn på religion som härrör ur en övervintrad rest från de gamla lutherska prästernas husförhör.

Enligt en mer uppdaterad syn på religion betonar den moderna forskningen enligt författaren Joel Halldorf i boken Gud: Återkomsten, att “religion oftare är något som levs snarare än tänks” och att det som drar människor till en religion är relationerna. En av de ledande forskarna inom området, sociologen Rodney Stark, skriver: “I generationer antog man att religiösa konversioner var ett resultat av att man attraherades av vissa doktriner […] Men när sociologer gjorde sig omaket att faktiskt studera omvändelser upptäckte man att läran var sekundär för beslutet att konvertera. […] Idag finns dussintals studier av konversioner som visar att sociala nätverk är den primära motorn.”

Min uppfattning är att om Migrationsverket är för ensidiga i sin bedömning av en konvertits religion genom att för mycket fokusera på tro såsom ”teologiska övertygelser” på bekostnad av tro som ”identitet och medlemskap i en kristen gemenskap”, då följer inte Migrationsverket UNHCR:s ”Guidelines on International Protection – Religion-Based Refugee Claims”, något de ska göra enligt Migrationsöverdomstolens dom 18 september 2006 (MIG 2006:1).

Samlad bedömning

Enligt Migrationsöverdomstolens dom 18 september 2006 (MIG 2006:1) ska Migrationsverket göra en ”samlad bedömning” av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit.

Tyvärr är det min uppfattning att Migrationsverket ibland tenderar att bedöma varje omständighet separat utan att anse att de kombinerade skälen förvärrar den asylsökandens risk att utsättas för förföljelse vid en eventuell utvisning.

Exempelvis är många konvertiter från Afghanistan ”hazarer”, en folkgrupp som under perioden 1996–2001 utsattes för svåra övergrepp av talibanerna, bland annat två massakrer. Med tanke på avtalet mellan USA och talibanerna, som undertecknades i Doha 29 februari 2020, så är det inte längre osannolikt att talibanerna i någon form kommer att återvända till makten i Afghanistan. Talibanerna är idag en framstående icke-statlig aktör och inom en snar framtid eventuellt en del av staten. Kombinationen kristen hazar gör att den asylsökande varken kan räkna med skydd från statliga myndigheter eller från sitt eget hazar-samhälle.

En ytterligare försvårande omständighet är att de flesta kristna hazarer är unga vuxna med liten eller ingen formell utbildning, har varken familj eller nätverk i Afghanistan, eftersom han har bott större delen av sitt liv utanför landet, och kommer från Ghazni-provinsen, där säkerhetssituationen är väldigt osäker.

Införskaffandet av fakta är ofta inte fullständigt förrän man fastställt en rad omständigheter. Att lyfta enstaka händelser ur sitt sammanhang kan vara vilseledande. Enligt UNHCR:s ”Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning” punkt 201 måste den sökandes samlade erfarenheter tas med i beräkningen. Trots att en enskild händelse är otillräcklig grund för flyktingskap kan alla de av den sökande skildrande händelserna sammantagna göra hans fruktan för förföljelse välgrundad. Trots att en enskild händelse är otillräcklig grund för flyktingskap kan alla de av den sökande skildrade händelserna sammantagna göra hans fruktan för förföljelse välgrundad.

Utredarens slutsatser beträffande de fakta som lagts fram och hans personliga intryck av den sökande kommer att leda fram till ett beslut som påverkar en människas liv. Utredaren måste därför tillämpa kriterierna i en anda av rättvisa och förståelse så att beslutet under inga omständigheter strider mot internationella konventionsåtagande att utvisa honom, exempelvis FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6 och 7:

”Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna rätt skall skyddas genom lag. Ingen får godtyckligt berövas sitt liv.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.1)

”I länder som inte har avskaffat dödsstraffet, får dödsdom avkunnas endast för de allvarligaste brotten i enlighet med den lag som gällde vid tiden då brottet begicks. Denna lag får inte strida mot bestämmelserna i denna konvention eller i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Detta straff skall endast kunna verkställas efter slutlig dom av behörig domstol.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.2)

”När berövande av liv utgör folkmord, skall ingen bestämmelse i denna artikel tillåta en konventionsstat att på något sätt avvika från någon skyldighet den har åtagit sig enligt bestämmelserna i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.3)

”En dödsdömd person skall ha rätt att begära nåd eller förvandling av straffet. Amnesti, nåd eller förvandling av dödsstraffet skall kunna beviljas i samtliga fall.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.4)

”Dödsdom skall inte avkunnas för brott som begåtts av personer under 18 år och skall inte verkställas mot havande kvinnor.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.5)

”Ingen bestämmelse i denna artikel skall kunna åberopas för att fördröja eller förhindra att en konventionsstat avskaffar dödsstraffet.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 6.6)

”Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.” (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 7)

Konversion som ny omständighet

Migrationsverket ska alltid göra en utredning om en asylsökande anger konversion som en ny omständighet, oavsett när och i vilket skede konversionen skett. Enligt Migrationsöverdomstolens dom 11 december 2019 (MIG 2019:25) så ska en ny omständighet redovisas först när den kan medföra skyddsbehov för den asylsökande, oavsett vid vilken tidpunkt den framförs, även om det framförs efter att ett avslagsbeslut har vunnit laga kraft.

Det skulle nämligen, enligt Europadomstolens dom (2016-03-23) i målet F.G. mot Sverige, innebära en kränkning av artikel 2 och 3 i Europakonventionen om de svenska myndigheterna inte gjorde en ny och fullständig bedömning av den asylsökandes konvertering.

Utredarens egna uppfattningar

Den som utreder konversion behöver enligt UNHCR:s ”Guidelines on International Protection – Religion-Based Refugee Claims” vara uppdaterad med pålitlig information om hur den aktuella religionen skiljer sig i utövning mellan olika samfund.

Utredaren behöver vara objektiv och inte dra slutsatser baserade på sina egna erfarenheter, även om de exempelvis tillhör samma religion som den asylsökande. Generaliseringar om en viss religion eller dess anhängare bör undvikas.

Exempel på utredares egna subjektiva slutsatser i intervjuer med konvertiter:

  • ”Det här är faktiskt det Nya Testamentet som säger exempelvis att kvinnan ska tiga i församlingen, kvinna är en avbild av mannen och att hon ska bära slöja. Detta är mycket kvinnofientligt. Vad tänker du om detta?”
  • ”Jag anser inte att NN har gjort sannolikt att han har konverterat till kristendomen av en genuin personlig och religiös övertygelse. Skälet till detta är bland annat att han har uppgett att han är protestant men besvarat att Gud och Jesus är samma person vilket är en katolsk uppfattning.”

Vid urvalet av intervjuare och tolkar bör det finnas känslighet för kulturella, religiösa eller könsaspekter som kan hindra öppen kommunikation. Exempelvis kan en konvertit hamna i en väldigt utsatt situation om tolken tillhör samma religion som konvertiten har lämnat. Att beskriva varför man inte längre vill tillhöra den gamla religionen samtidigt som man beskriver vad som anhängare av den gamla religionen kan utsätta konvertiten för vid ett återvändande till hemlandet, samtidigt som den som översätter detta tillhör den religionen gör att konvertiten onekligen hamnar i en utsatt situation som mycket väl kan påverka intervjun.

Enligt UNHCR:s ”Guidelines on International Protection – Religion-Based Refugee Claims” är det också av stor vikt att tolken är väl insatt i den kristna terminologin.

I en utredning försöker en konvertit som jobbar i en frikyrkoförsamling och undervisar andra afghaner och iranier i bl.a. Alpha-kursen och Bibeln på persiska, förklara typiska centrala pingst-karismatiska begrepp som “pånyttfödelse”, “frälsning” eller “utgjutande av den helige Ande”. Men på grund av att tolken är oinsatt i den relevanta frikyrkliga terminologin så blir det begreppsförvirring. När konvertiten försöker beskriva hur den helige Ande kan ge “kraft” översätts det till att den helige Ande ger “makt”. Tolken vet inte heller att ledaren för en frikyrka kallas för “föreståndare” och inte “kyrkoherde”. När konvertiten försöker förklara det för honom helt avgörande begreppet “pånyttfödelse”, som ju Matteusevangeliet bl.a. handlar om, så blir det tydligt att tolken inte ens förstår en grundläggande kristen terminologi. Ibland kallas det Matteusevangeliet, Matteuskapitlet, Matteusbibeln, Matteusbunten eller Matteusbladen.

Intyg från pastorer och präster

Enligt Migrationsverket så är ”skriftlig bevisning om tillhörighet till en viss religiös grupp och andra handlingar om att den sökande har en viss tro ger ett visst stöd för att de åberopade uppgifterna är tillförlitliga om det inte finns anledning att ifrågasätta bevisningens äkthet eller riktighet. Enbart innehavet av skriftlig bevisning, som inte kan ifrågasättas, är dock inte tillräckligt för att göra sannolikt att den sökande har en viss religion. Den muntliga utredningen blir i de flesta fall helt avgörande för bedömningen.”

Detta hade varit helt okej om det inte vore för Migrationsverkets egen religiösa analfabetism. I sina utredningar av om konvertiter är genuina kristna eller inte, så har de ställt så absurt svåra frågor att det blivit omöjligt för konvertiten att kunna bevisa sin kristna tro. Migrationsverket medger själva att deras uppgift inte är att bedöma om konvertiter är kristna eller att ha till uppgift att vara speciellt insatta i religionsutövning i Sverige. Det är kristna kyrkor som ska avgöra om någon är genuin i sin tro och redo att bli kristen, döpa sig och bli medlem i en församling, inte Migrationsverket.

Jag anser därför att Migrationsverket i högre utsträckning behöver ta in kunskapsunderlag från aktuella experter på området när de gör sina trovärdighetsbedömningar, samt högre värdera intyg från konvertitens pastor och vittnesmålen från konvertitens församlingsmedlemmar.

Detta stämmer dessutom väl överens med UNHCR:s ”Guidelines on International Protection – Religion-Based Refugee Claims” (27.b), där det framgår att en utredare kan tjäna på assistans från oberoende experter med särskild kunskap om konversion och / eller använda sig av vittnesmål från andra anhängare av samma tro när utredaren ska kunna göra en korrekt bedömning av om den asylsökandes konversion verkligen är genuin.

Det har varit alldeles för många uppenbart felaktiga beslut på grund av att Migrationsverket inte har haft tillräcklig kunskap om det åberopade asylskälet. Detta har lett till att bland annat konvertiter, apostater och hbtq-personer inte har blivit trodda och därmed inte ansetts som genuina, trots att anhöriga och närstående experter kan intyga om deras äkthet.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att livsavgörande beslut om individers tro, icke-tro och sexuella läggning tas av personer som inte har adekvat kunskap om asylskälet. Konvertitutredningen som kom i mars visar att Migrationsverkets metoder för att avgöra om någon har lämnat islam är ovetenskapliga, godtyckliga och rättsosäkra. När FARR undersökte 100 asyldomar som involverade hbtq-personer visade det sig att den juridiska nivån var extremt låg och ofta felaktig.

Människor som flyr till vårt land har rätt till tro och värdighet.

Konvertiter får tre dagar att ångra sig – eller dö

Men om det är kyrkor som ska avgöra om en konvertit är kristen eller inte, vad är det då som Migrationsverket egentligen utreder? Jo, deras uppgift är att bedöma den asylsökandes förväntade beteende vid ett återvändande till hemlandet och den eventuella förföljelse som väntar den asylsökande på grund av ett sådant beteende.

Enligt den norska landrapporten “Temanotat Afghanistan: Forhold for ateister, apostater og personer beskyldt for blasfemiske handlinger” från 24 november 2020 framgår att konvertiter i Afghanistan kan dömas till strängt straff för apostasi (avfall från islam) och hädelse. Dock ges den som anses ha avfallit från islam eller begått hädelse rätt att ångra sig inom tre dagar genom att välja mellan att gå tillbaka till islam eller dö.

Utifrån detta anser Migrationsverket att en konvertit som de bedömer kommer ångra sig och efter ett återvändande inte väljer att anta ett nytt levnadssätt eller utmärka sig såsom frånfallen från islam inte kommer att utsättas för förföljelse, åtminstone inte från staten.

Det är enligt Migrationsverket inte personens ”inre känsloliv” som gör att personen utsätts för förföljelse om identiteten och personens inre känsloliv inte leder till att personen ändrar någon del i sitt ”yttre uttryck”. Men, en person vars identitet förändras (därför att han/hon byter religion eller ”tappar tron”) får i normalfallet ett yttre uttryck för detta – t.ex. vägrar gå i moskén på fredagsbönen, önskar genomföra riter enligt den nya religionen m.m. Detta yttre uttryck för processen hos personen är det som utsätter personen för fara vid ett återvändande.

Migrationsverket anser att den som inte förändrat sin identitet eller sin inre tro, kommer vid ett återvändande att bete sig på samma sätt som tidigare och därför inte hamna i fara. Det faktum att personen genomgått ett dop i Sverige och ofta besökt kyrkan är i normalfallet inte ett uttryck, som i sig är tillräckligt för att skapa ett skyddsbehov vid ett återvändande. Därför krävs det även en analys av om personen pga. sin förändrade tro kommer att bete sig i Afghanistan på ett sätt som gör att han eller hon hamnar i fara efter ett återvändande.

Här är ett exempel på när Migrationsverket använder detta synsätt i en intervju med en konvertit:

  • Utredaren: ”Skulle du berätta om din tro för andra och försöka få dem att bli kristna också?”
  • Konvertit: ”Nej. De kommer döda mig om de får reda på att jag är kristen. För att i koranen står det att om någon skulle lämna ska du straffas och dödas.”
  • Utredaren: ”Skulle du vara tyst då om din tro?”
  • Konvertit: ”De kommer få reda på det ändå.”
  • Utredaren: ”Hur då?”
  • Konvertit: ”För när man återvänder så vet de att man har bytt sin religion. När man inte ber och inte följer islam. De kommer få reda på det då.”
  • Utredaren: ”Om du, rent hypotetiskt, skulle säga att du ångrar din konversion vid ett återvändande, skulle de godta din förklaring och förlåta dig då?”
  • Konvertit: ”Nej aldrig.”
  • Utredaren: ”Varför inte det?”
  • Konvertit: ”När man lämnar religionen är det hundra procent att de dödar en.”

För det första anser jag att Migrationsverkets synsätt strider mot FN:s tortyrkonvention och Europakonventionen:

”Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr.” (Tortyrkonventionen, artikel 3.1)

”Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” (Europakonventionen, 1950, protokoll nr 1, artikel 3)

Om Migrationsverket är medvetet om att konvertiter erbjuds möjligheten att ångra sig inom tre dagar och välja mellan att gå tillbaka till islam eller dö, ja då erkänner ju Migrationsverket att konvertiten uppenbarligen riskerar dödsstraff.

Att Migrationsverket är beredd att utvisa en konvertit som lever som kristen i Sverige under förutsättning att de inte tror att konvertiten kommer fortsätta leva som kristen i Afghanistan eftersom han där erbjuds att ångra sig inom tre dagar, då anser jag att Migrationsverket bryter mot Tortyrkonventionen, artikel 1.1, där det framgår att med begreppet ”tortyr” avses ”varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon i syfte att erhålla en bekännelse.” Jag anser att tvinga någon att välja mellan att bekänna sig till islam eller att dö innebär att man medvetet tillfogar den utsatta personen psykiskt lidande i syfte att erhålla en bekännelse. Enligt Europadomstolens dom den 5 november 2019 i målet A.A. mot Schweiz (32218/17) kan det betraktas som ”en form av outhärdlig psykisk press” att ”på daglig basis tvingas dölja och förneka sin inre tro”.

Enligt min uppfattning vore det därmed en kränkning av tortyrkonventionen om Sverige utvisar konvertiter till Afghanistan. Det ironiska i detta är att det var Sverige som år 1974 tog initiativet till FN-konventionen mot tortyr. Ändå är Sverige det land som fällts flest gånger av den kommitté som bevakar att konventionen följs. Men enligt svensk praxis så ska Sverige rätta sig efter utslag i internationella organ.

För det andra anser jag att Migrationsverkets synsätt strider mot den mänskliga rätten att få utöva sin tro offentligt:

”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.” (FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 18)

Enligt Europadomstolens dom den 5 november 2019 i målet A.A. mot Schweiz (32218/17) har en asylsökande rätt att utöva och manifestera sin tro öppet, och inte förväntas dölja den som en eventuell konsekvens av en utvisning tillbaka till hemlandet.

Att den asylsökande inte har berättat om sin nya tro för sina släktingar i hemlandet innebär alltså inte att den asylsökande vid ett återvändande förväntas hålla sin tro privat och inte utöva och manifestera den öppet. Det skulle nämligen i så fall innebära att den asylsökande tvingas leva ett liv i bedrägeri och kan tvingas avstå från kontakt med andra kristna. Att på daglig basis tvingas dölja och förneka sin inre tro kan betraktas som en form av outhärdlig psykisk press.

Enligt Europadomstolens dom ska Migrationsverket utreda hur den sökande efter sitt dop praktiserar sin tro i vardagen och hur han, vid ett återvändande, kan fortsätta utöva sin nya tro i sitt hemland. Oavsett om den asylsökandes tro har kommit till släktingars eller myndigheters kännedom i hemlandet.

Denna uppfattning stämmer också överens med ”Report of the Special Rapporteur on freedom of religion or belief”, där det framgår att en religionsbaserad asylsökande inte ska förväntas behöva dölja sin religion eller utöva den i hemlighet i syfte att undvika förföljelse.

En konvertit som bekänner sig som kristen och praktiserar sin kristna tro har därför rätt att få uppehållstillstånd i Sverige och får inte utvisas.

Konvertitutredningen och regeringens regleringsbrev

I mars 2019 presenterade det frikyrkliga nätverket #rättilltro ”Konvertitutredningen”, som hade som mål att få fram statistik över hur konvertiters kristna tro bedöms i asylprocessen.

I Konvertitutredningen framgår bland annat:

  • Migrationsverket har en svag förståelse av religion och konversion och den vilar inte på vetenskaplig grund.
  • Migrationsverkets beslut uppvisar orimliga differenser mellan jämförbara enheter vilket leder till godtyckliga beslut.
  • Migrationsverkets arbetssätt vilar inte på vederhäftig metodologi vilket leder till inkonsekventa motiveringar till besluten.
  • Migrationsverkets beslut följer inte i tillräcklig utsträckning internationell rätt och konventioner om mänskliga rättigheter vilket leder till att rättssäkerheten sätts ur spel.

Konvertitutredningens slutsatser var väldigt graverande för Migrationsverket.

Den 14 mars 2019 gav regeringen i ett regleringsbrev Migrationsverket i uppdrag att redovisa ”hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas”.

När Migrationsverket den 19 februari 2020 levererade sitt svar på regeringens regleringsbrev så står det så här: “För att säkerställa kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas kommer Migrationsverket under 2020 närmare undersöka orsaken till de regionala skillnader som har upptäckts.”

Mitt problem med Migrationsverkets svar på regeringens regleringsbrev, är att de varken svarar på den första delen av regeringens uppdrag, dvs. ”hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet”, eller den andra delen, dvs. ”hur myndigheten säkerställer likformig tillämpning”. Dessutom ändrar de på regeringens formulering av uppdraget till att handla om att undersöka orsaken till de regionala skillnader som har upptäckts” istället för regeringens uppdrag att ”säkerställa likformig tillämpning”. De tar också av oklar anledning bort ordet ”rättslig” i regerings uppdrag.

Hur blir man kristen?

När afghaner kommer till Europa möter de kanske för första gången i deras liv kristendomen och människor som är kristna. Till mig har många afghaner vittnat om att de blivit väldigt nyfikna på kristendomen när de mött vänliga kristna som visat kärlek genom att ge dem mat och husrum. Detta står ofta i stark kontrast till hur de uppfattar sin egen religion, som de ofta beskriver med ord som hat, våld, död, rädsla, etc. Eller som en iransk kvinna sa till en tysk tidning: ”Jag har letat hela mitt liv efter fred och glädje, men i Islam har jag inte hittat det”. En annan konvertit sa till samma tidning att han i kristendomen hittat något som fattades i Islam; ”kärlek”: ”I Islam levde vi alltid i rädsla: rädsla för Gud, rädsla för synden, rädsla för straff. Men Kristus är en Gud av kärlek.”

När afghaner möter den kristna tron i Europa möter de någonting nytt, och det är inte konstigt om de fattar tycke för kristendomen om de ända som bryr sig om dem är kristna. Detta blev framförallt tydligt när jag var på en resa i Grekland och besökte kristna hjälporganisationer i Aten. Pga. av Greklands svåra ekonomiska situation är kristna hjälporganisationer ända sättet för många flyktingar att få tillgång till mat, kläder, duschar och tvättmöjligheter. Detta har lett till att väldigt många afghaner blivit nyfikna på den kristna tron och övervägt att själva bli kristna.

BIBELN

“Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

”Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.” (Apg 2:36-41)

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” (Rom 10:9–10)

“Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:26–28)

Av dessa fyra Bibelord framgår att man blir kristen genom att 1) tro på Jesus i sitt hjärta och 2) bekänna sin tro med sin mun. Genom dopet, som ofta i Bibeln sker samma dag som frälsningen, bekräftas denna tro och man blir en del av den kristna kyrkan där man inte längre först och främst är svensk eller afghan, utan har sin nya identitet som kristen. Detta har varit den kristna trons kärna i alla tider.

Att konvertera innebär att lämna en religion för en annan. Den som är muslim och blir kristen konverterar alltså till kristendomen. Har man en tro på Jesus som sin Herre och Frälsare och bekräftar och bekänner detta genom att låta döpa sig och bli aktiv medlem i en församling, då ska man betraktas som kristen.

KONVERTERINGSPROCESSEN

Enligt min egen forskning av konvertering till kristen tro i Nepal, så orsakas konvertering ofta av en ”livskris”, dvs. en stor livsomvandlande händelse. En livskris kan vara en mängd olika saker, som exempelvis sjukdom, en nära anhörigs bortgång, en flytt, etc., etc.

Den som drabbas av en livskris söker först och främst lösningar på sin kris på de sedvanliga sätten man är van vid. Om man är sjuk går man till doktorn, om man flyttar söker man en ny gemenskap, etc. Om man inte lyckas lösa sin kris på ett sedvanligt sätt söker man desperat efter en annan lösning. Om doktorn inte kan hjälpa börjar man be till sin gud, alternativt till en ny gud om den första inte funkar. Om man inte hittar en gemenskap på det vanliga sättet letar man efter en ny gemenskap på ett nytt ställe.

En afghan som har lämnat sitt hemland går otvivelaktigt redan igenom en första livskris, och ett avslag på en asylansökan kan dessutom leda till en andra livskris och skapa ett desperat behov av hjälp från ovan. Den första livskrisen försöker man lösa genom att söka stöd i sin egen nationella diaspora-gemenskap, och den andra livskrisen försöker man lösa genom sin religion Islam. Men om detta inte funkar, då är det inte konstigt om man istället söker sig till kristendomen för att finna lösningar. Man går till kyrkan för gemenskap och börjar be till Jesus om att få hjälp att stanna i Sverige.

Om den första livskrisen handlar om att lämna sitt hemland och leta efter en ny gemenskap, så vittnar många konverterade afghaner om att de i kyrkan fann en kärleksfull gemenskap, folk som brydde sig om dem och verkligen försökte hjälpa dem. Detta gav ett starkt intryck som bidrog till konverteringen.

Om den andra livskrisen handlar om att få uppehållstillstånd, så vittnar många konverterade afghaner om att de har vänt sig till Jesus i bön om hjälp, men kanske inte har fått svar angående asylansökan, men definitivt fått svar från Jesus i form av inre frid, förlåtelse för tidigare synder, samt hopp om evigt liv. Dessa starka upplevelser av en kärleksfull gemenskap och inre frid, i kontrast till det mörker, våld och hat som många afghaner vittnar om angående sin tidigare religion, så är det inte konstigt om man bestämmer sig för att bli kristen. Har man väl börjat be till Jesus så hör det till sakens natur att man får ett möte med Jesus som leder till en personlig frälsning och därmed konvertering till kristendomen.

En del menar att konverterade afghaner bara utnyttjar kristendomen som asylskäl så att de ska få stanna i Sverige. Visst förekommer det säkert falska konverteringar, men min bedömning baserat på studier av konvertering och arbete bland konvertiter, är att det i de absolut allra flesta fall är äkta konverteringar. Visst kan den desperata längtan efter uppehållstillstånd vara en faktor som gör att man inte ser några andra lösningar än att be till Jesus, men det betyder inte att konverteringen inte är äkta. Den som är desperat söker Jesus, och den som söker Jesus möter Jesus, och den som har mött Jesus blir kristen, och den afghan som har blivit kristen ska få asyl i Sverige.

// Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand

Share on facebook
Facebook
Share on twitter
Twitter
Share on email
Email
Share on print
Print

Fler inlägg

Flyktingarna och öknen

”Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader

Läs mer »

Bön för konvertiter

Från Sveriges kristna råd: Gud,Du som har skapat och älskar alla människoroch ser på oss med stor barmhärtighet,beskydda dem som har drivits på flykt.Vi ber

Läs mer »