Flyktingarna och öknen

”Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader och änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken.” Psaltaren 68:5-7

Idag talas det föraktfullt om vår tidigare statsminister Fredrik Reinfeldts ord om att ”öppna era hjärtan”. Likaså om vår nuvarande statsminister Stefan Löfvens uttalande: ”Mitt Europa bygger inga murar.” Den svenska diskussionen kring flyktingar, migration och integration har förflyttats från värnande av asylrätten till öppna krav på dess avskaffande. Det är problematiskt för oss att ha flyktingar som knackar på vår dörr. Nog finns det problem med integration, och nog går det att hänföra en hel del kriminalitet och våldsverkan till segregationen i samhället som vuxit de senaste åren, delvis genom migrationen. Jag anser inte att det är rasistiskt att göra den analysen och se de bekymmer som finns. Självklart ska vi ställa krav på människor som kommer till Sverige och vi borde bli mycket bättre på att sätta folk i arbete omgående. Men det finns också något jag tidigare benämnt som integrationsglädje och ett värnande av människovärdet. Våra liv berikas av nya erfarenheter och en del av dessa kommer genom invandring. Vi får inte glömma att vi också får mycket positivt genom invandringen. Den gren av kristenheten jag själv tillhör, pingströrelsen, är inte särskilt svensk. Vår rörelse har sina rötter i Mellanöstern och Kalifornien. Vårt bidrag till svensk kristenhet är alltså inte särskilt svenskt. Nu kan man ju tycka att det vore skönt att slippa såväl flyktingar som pingstvänner.

Det blir dock närmast genant när man ser svenska städer och kommuners tillväxtmål om växande befolkning samtidigt som vi ska minska invandringen. Hur ska det kunna ske om inte också genom tillskott av invandring och ett öppet brett samhälle? Vi har ju en demografisk kurva som pekar i en åldrande riktning och med den syn på familjebildning kulturen verkar odla lär det inte bli särskilt många ursvenska stora kärnfamiljer framöver där en lintott tittar fram ur varje fönster. Sverige är varken en moralisk stormakt eller ett familjeparadis. I Sverige ska staten garantera individens frihet. Märker vi själva vilka inre svalg av tomhet som gapar omkring sig?

Talibanerna hann knappt kliva in på presidentpalatset i Kabul förrän den svenska diskussionen handlade om att 2015 aldrig får upprepas. Våra hjärtan är inte särskilt öppna, snarare verkar de tillknäppta. Vad ska hända med alla barn och ungdomar och inte minst kvinnor i Afghanistan? Vad händer med den underjordiska kristna kyrkan? Vad med alla som övergett islam och nu har en kristen bekännelse, konvertiterna?

Vad ska man då göra? Vad händer med oss om vi säkrar vårt paradis Sverige för oss själva och det individualistiska projektet? Den politiska instabiliteten i världen är ändå ett faktum, antropocen verkar likaså vara det, människan påverkar klimatet på ett sätt som också lär generera stora flyktingströmmar. Och handen på hjärtat, är det så svårt att förstå att det också finns flyktingar som söker en bättre tillvaro för sina barn genom att försöka komma till västvärlden?

Är då den starka nationalstaten svaret på de globala utmaningarna? Det börjar bli längesen Sverige kunde aspirera på någon form av moraliskt stormaktsinflytande. Vi är ett litet land och behöver ingå i breda demokratiska överenskommelser för att världssamfundet inte ska kastas in i ännu flera konflikter. Fred i Europa är näppeligen en självklarhet. Ändå ser jag mig inte alls som en fullblodsglobalist, jag tror att nationalstaten har sin roll men den har också sina begränsningar.

Vad ska vi då göra? Som kristna tror jag ändå att vi har ett annorlunda gudsrikesperspektiv som kan hjälpa oss själva och andra. Vi är ”resident aliens” för att tala med Stanley Hauerwas. Vårt verkliga medborgarskap har vi i himlen enligt aposteln Paulus i Filipperbrevet. Därigenom får vi på sin höjd en sund patriotism av kärlek till fosterlandet som inte går över i osund nationalism där vi ser oss mer värda än andra. Sverige är ett land med primärt kristen historia och detta bör värnas också idag. Men vi tillhör Guds rike först och främst, ett rike utan nationsgränser där tron bärs i hjärtan och inte via gränser. Gud ger de ensamma ett hem också genom en kyrka som orkar bygga flyktingläger och härbärgen. ”Någon gång måste man ta sin kristna tro på allvar”, sa en gång en värd i Pingstkyrkan i Västerås, som lät en hemlös få bo i den egna bostaden. Den kristna tron gör allvarliga anspråk.

Jag tillhör dem som inte tycker att flyktingar måste få full tillgång till hela det svenska välfärdssystemet från dag ett. Men jag tycker vi skulle bidra alltmer till humana flyktingläger och insatser nära konfliktområden och kanske också i vårt eget land. Vi behöver hjälpa fler, inte färre, detta bör kunna ske på ett annat sätt än snabbt medborgarskap och ofinansierade rättigheter. Vi behöver helt enkelt se till att människor överlever, att desperationen inte bara bemöts av stängda gränser. All världens flyktingar kan inte och ska inte bo permanent i Sverige, vi vet det också vi som räknar oss som flyktingvänner, men jag tror vi måste konstatera att vi befinner oss i en global kris och behöver ställa om utifrån det.

Det skulle behövas en politisk och folklig landhöjning när det gäller respekten för mänskligt liv i en sund tanke om nationalstaten genomsyrad av gudsrikestanken. Det vore kristligt. Om vi ger upp grundläggande hållningar vad gäller människans värdighet riskerar vi istället att se många länder förvandlas till moraliska och andliga öknar.

Daniel Alm

Share on facebook
Facebook
Share on twitter
Twitter
Share on email
Email
Share on print
Print

Fler inlägg

Flyktingarna och öknen

”Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader

Läs mer »

Bön för konvertiter

Från Sveriges kristna råd: Gud,Du som har skapat och älskar alla människoroch ser på oss med stor barmhärtighet,beskydda dem som har drivits på flykt.Vi ber

Läs mer »